Växte du upp under 80 eller 90-talet har du helt säkert sett eller hört talas som Karate Kid.
Den första filmen tog världen med storm 1984 och spelade in 130,000,000$ på bio (280,000,000$ idag justerat för inflation) med en budget på 8$ miljoner dollar var nog höjdarna på Columbia Studios mer än nöjda. Därefter kom det både en Karate Kid II och III, samt en ett gäng efterföljare som gick sådär.
Serien som först kom ut på Youtube och blev en gigantisk tittarsuccé när den övertogs av Netflix.
Karate Kid filmerna faller under den så kallade coming of age genren där man får följa en eller flera karaktärers utvecklung ifrån ynglingar till vuxen. Karaktärerna i Karate Kid I bjuder inte på så många karaktärsnyanser utan är enkel berättelse om en hjälte, Daniel som slåss emot ondska.
Många, däribland mig själv inkluderat hade nog förväntat sig samma historia som i originalet när Cobra Kai släpptes.
I stället har vi fått en serie i likhet med Yellowstone och Breaking Bad där karaktärerna har ett djup och det emellanåt är svårt att välja sida.
Efter att ha stött på en mobbad tonåring, Miguel bestämmer sig Johnny för att återöppna Cobra Kai dojon och börja undervisa bland annat Miguel i "Strike Hard, Strike First, No Mercy" filosofin.
Samtidigt är Daniel, hjälten ifrån originalfilmerna framgångsrik, men känner att något saknas i hans liv. När han ser att Cobra Kai är tillbaka väcks hans gamla rivalitet med Johnny och han bestämmer sig för att starta upp en egen dojo i Mr Miyagis anda.
Johnny, trots sina brister visar en önskan att förbättra sig i Cobra Kai. Vi får en bakgrund till hans personlighet när vi ser han brottas med sitt förflutna genom relationerna med sin styvfar och sin gamla karatemästare.
Daniel, å andra sidan, framstår ibland som självgod även om han är framgångsrik.
Kort sagt lyckades skaparna av Cobra Kai skapa en uppföljningsserie till en älskad filmfranchise, 34 år senare, som inte bara fungerar för medelålders fans av den ursprungliga franchisen utan en yngre publik som saknar en koppling till originalet.
